Dagens Nyheter – 3 februari 1868, sida 1

BET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERREAIL. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Nå, hur kommer det då att gå? — Då, sade chevaliern, är det likväl mycket ovisst, huruvida hon skall gifva er sin hand. — Ivad behagas? utbrast herr de Lacy. — Och för öfrigt om hon gåfve er den, skullo hennes far vägra sitt samtycke till er förening. — Ilivartföre, om hon älskade mig? — Åh! Tro icke att en sådan man som min onkel vet hvad kärlek vill säga. Han har gifvit markisen sitt löfte, och detta löfte skall han hålla. — Nå men, invände Gontran, som sökte genomskåda den nedriga plan, hvilken han ansåg chevaliern hafva uppgjort, hvartill tjenar det då att jag söker göra mig älskad af heune? — Ni är verkligen mycket naiv, markis, svarade chevaliern. Min onkel, herr de Pons, vill nog hålla sitt löfte, men om hans dotter ilyr med cen älskare... — I sådant fall, återtog Gontran, blefve det nödvändigt att jag toge henne till min hustru... — Nej visst icke! — Ah! chevalier... Ni glömmer att det är om er egen slägtinge ni talar så. — Min vän, genmälde chevaliern med imponerande lugn. Jag vet hvad jag är skyldig min familj vid vigtiga tillfällen. Om min kära kusin, fröken de Pons, blefye bortrötvad, skulle jag genast skynda mig att förfölja röfvaren... — Ni skämtar, hör jag... — Nej, ieke alls, och sedan jag upphunvit honom, skulle jag med våld, om så behöfdes, taga min kusin från honom. — Än sedan? sade Gontran. -Och för att rädda familjens gamla goda