Dagens Nyheter – 3 februari 1868, sida 1

passioner men af ett oblidt öde tvingas att intaga en ofördelaktig position, hvari det blir nära nog omöjligt för dem att försvara sig mot sina mägtiga fiender. — En högre makt, tänkte han, tyckes ha beslutat att jag förr eller sednare skall blifva en slaf af min kärlek till Margareta. Hvad fröken de Pons angår, hade baronens oförutsedda anordning hos henne uppväckt på en gång harm och en viss känsla af glädje, som hon hade svårt för att dölja för sig sjelf. När Gontran satte sig upp på hästen, såg han så Jugn och liknöjd ut, att hon retades och började piska sin egen gångare med konvulsivisk häftighet. Det präktiga djuret gnäggade af smärta, stegrade sig oeh rusade sedan framåt i vild fart. Vare sig herr de Lacy fruktade att någon olycka skulle hända henne eller han önskade att icke blifva efter — nog af, äfven han lät sin häst sätta af i galopp. Men Margareta ilade undan med pilens spabbhet; hon var förbittrad, ursinnig öfver herr de Lacys köld, och hon ville på detta sätt visa honom, huru litet hor brydde sig om hans sällskap och på samma gång hos honom uppväcka vissa farhågor för hennes skull med anledning af den vådliga ridten. Den unga flickans hjerta klappade af sinncsrörelse, då hon bakom sig hörde Gontrans häst nalkas, ty han hade icke sparat något medel för att kunna hålla sig så mycket som möjligt i hennes närhet. Hon vände om hufvudet till hälften, betraktade honom förstulet och förstod att han till hvad pris som helst ville hinna upp henne; men oaktadt hon erfor en viss glädje häröfver, trakterade hon sin sprivgare flitigt med ridspögt, för att fiy undan sin förföljare, sålunda lydande denna motsägelseanda som kan sägas höra till qvinnans natur. i Margaretas häst var af en betydligt bättre