Dagens Nyheter – 1 februari 1868, sida 3

Han gör ett dåligt parti, hvilket förtryter alla hans vänner och anhöriga. Om ni vill vinna alla deras tacksamhet, som stå honom nära, skall ni hindra detta giftermål. — Oi jag svär det. Men hvar är han? — Det kan jag ännu icke säga er. — Hvarför ? — Det är min hemlighet. — Bedrager ni mig icke? frågade hon, i det hon fästade på mig en hotande blick. — Nej, genmälde jag. När jag nästa gång återkommer skall jag hafva med mig de bevis jag åberopat, och då... — Då? Hon fixerade mig skarpt. — Då skall ni lyda mig, eller huru? Och hvilken åtgärd jag än må tillråda er, skall ni ju icke tveka att vidtaga densamma? — Det lofvar jag heligt. Tack skall ni ha. Farväl! Vi träffas snart. Hon räckte mig handen. Jag läste i hennes ögon att hon när som helst skall blifva min slafvinna, om hon derigenom tror sig kunna återköpa Gontran. När en qvinna blir riktigt kär, min vän, förvandlas hon till en lejoninna; det har jag märkt. Således står Leona helt och hållet till vårt förfogande; och så snart ni ger mig oråres derom, skall jag begagna henne. Emellertid, min bäste chevalier, förtröttas icke, och framför allt kom ihåg att Hemliga Förbundet tillhör er, likasom nm förbundet. Er tillgifne Öfverste Leon. Chevaliern läste detta bref uppmärksamt; derefter krusade ett leende hans läppar. — Äunu behöfva vi ej Leona, mumlade han; men den tiden skall snart komma... Det skall icke bli så lätt att strida mot mig, sköna och föraktfulla Margareta!