— Hvilken mening har ni med dessa ord? — Ål! käre markis, var lugn; ni skall snart förstå mig. Det bästa mediet till att göra sig älskad af en qvinna är att låtsa knappt se henne. Gontran spratt till. — Visa en qvinna er benndran, fortfor chevaliern, fall till hennes fötter och slösa på henne all möjlig uppmärksamhet, och ni skall snart blifva henne likgiltig och till och med någongång föremål för hennes förakt. — Men, sade Gontran, jag har aldrig fallit till Margaretas fötter, jag har aldrig tillstått att jag för henne hyser någon ömmare känsla... — Ja, visserligen icke med ord, men i era blickar kan hon ju när som heist tydiigen läsa den mest brinnande kärleksförklaring. Ni suekar så ofta hou fattar er arm, och ni kan icke dölja er glädje, när någon lycklig omständighet gör att ni får vara ensam med henne — med ett ord, min vän, ni är allvrarsamt kär, hvilket jag anser vara en stor skada. Gontran svarade intet. — Ty, ser ni, fortfor chevaliern, huru mycket ni än älskar min kusin, gifter hon sig med herr de Montgory, såvida ni icke kan uppväcka genkärlek hos henne; det är ju klart som dagen? — Hvad skall jag då göra för att vinna hennes hjerta? — Alldeles motsatsen mot hvad ni hittills har gjort. Ni skall låtsa att ni icke alls bryr er om henne. Jaga från morgon till qväll, tala föga, lägg er i god tid och ackompagnera henne icke vid pianot, om hon ej sjelf ber er derom. Äfvenledes bör ni ibland låta något artigt yttrande angående hennes trolofvades präktiga utseende, raska gång o. s. v. undfalla er — och inom åtta dagar skall hon vara förälskad i er. (Forts)