Dagens Nyheter – 1 februari 1868, sida 3

—— —t-——-X(— — —-.—T7— Om fröken de Pons hade kunnat se sin kusin, under det han yttrade dessa ord, skulle hon icke ha kunnat låta bli att rysa. XXI. Såsom läsaren af ofvananförde bref förnummit, hade herr de Lacy redan flera dagar vistats på Portes, der han rönt det hjertligaste mottagande af baronen. Chevaliern hemlighöll sina mörka planer för Gontran, och denne hängaf sig åt de ömma känslor, som den vackra Margareta de Pons uppväckt hos honom. Emellertid tog herr VAsti en afton honom under armen och sade till honom: — Kom med mig och rök en cigarr i parken. Det är ett herrligt väder. Under denna inbjudning gömde sig en befallning, en ordre af det förbund, i hvilket öfverste Leon var själen, och hvars arm chevaliern kunde sägas vara. Gontran anade det och lydde utan att göra någon invändning. — Min vän, sade då chevaliern, ni går framåt med raska, mycket raska steg... — Hvad menar ni? — Jo, jag har observerat er sedan några dagar tillbaka, och jag är förtjust öfver ert beteende. Härvid skrattade chevaliern. — Förklara er... stammade Gontran. — Det är lätt. Ni älskar min kusin. Gontran rodnade som en skolgosse. — Men naturligtvis, fortfor chevaliern, undrar jag icke alls på att ni bedrifver saken med så mycken raskhet. Ni har ju kommit hit från Paris enkom för att göra Margareta kär i er... Jag tillåter mig dock anmärka, att den som vill ändamålet icke får rygga tillbaka för medlen.