Dagens Nyheter – 31 januari 1868, sida 3

från en lång och ärofull embetsmannabana, en man, som fordom varit med på äfventyr af alla slag, för hvilkens skull tvenne qvinnor duellerat på pistol i Boulogne-skogen, och som nu är förälskad i mig, så att jag kan kommendera honom med min solfjäder, såsom vor2 denna ett trollspö. Låt mig nu yttra några ord om min älskare. Han är en sådan som du ville ha till man, och jag är säker om att du skulle ha gift dig med houom, så vida icke ödet i stället fört dig tillsammans med herr de Lerme. Han är tjugusju eller tjuguåtta år gammal, icke just lång men väl växt, och har ett vackert, nästan qvinligt ansigte. Hans drag äro nobla och regelbundna, och han har de aldra täckaste svarta mustascher — som du minnes, tänkte du under din skoltid jemt och ständigt på nätta, väl formade mustascher. I hans ögon hviliar ett melankoliskt uttryck, men dessa ögon kunna ibland framskjuta bländande blixtar. Min älskare har varit officer; för närvarande nöjer han sig med att vara markis, ega fattiga tjugutusen franes i ränta och väntar på — jag kan verkligen icke säga dig hvilket — arf. Han är en vän till min kusin chevalier VAsti, den der odrägliga menniskan, som hoppats blifva gift med mig och haft den djerfheten att anhålla om min hand. — Likagodt; chevaliern vistas nu på Portes, han har här presenterat sin vän herr de Lacy — så hetor min älskare — Och herr de Laey har sedan åtta dagar varit min trogne riddare. För åtta dagar sedan, fall jag tala om, räddade han mig ur en stor ara. Vet du, jag kan bestämdt icke låta bli att berätta för dig, under hvilka omständigheter vi formerade bekantskåp med hvarandrg. te) OrUS.