Dagens Nyheter – 31 januari 1868, sida 2

XXL Chevalier dAsti Will öfverste Leon. Min käre öfverste! Gontran har nu varit här i åtta dagar. Tack för det att ni genast skickade honom till mig, och framför allt tack derför att ni, ehuru ni utan tvifvel af ordalydelsen i mitt första bref kunde sluta till mina afsigter, ingenting yppat för honom. Gontran, skall jag säga er, öfverste, kommer bestämdt att svika våra förhoppningar. Han blir aldrig någon nitisk befrämjare at vår sak, utan han skall alltid komma att söka undanflykter, tveka och endast motvilligt underkasta sig att fullgöra sin pligt. Denne man har varit en utmärkt officer, ett lejon som icke ryggat tillbaka för något, en stridskämpe, färdig att draga värjan vid minsta anledning, en galning, som skulle ha velat döda hela menskligheten, om han derigenom kunnat behaga en qvinna, med ett ord, förrän hans olycksaliga passion för Leona vaknade, hade han egenskaper, som kunna kallas ovärderliga. Det var ju han, som med ett hånlöje på sina läppar trampade under fötterna den renaste kärlek oeh rentaf gjorde narr af markisinnan de L..., som en hel natt stod på gatan utanför hans port, midt i smutsen och i december månad, blott för att få se honom komma ut ur huset, och då han omsider visade sig, ledde han under armen aktrisen Cornelia, hvilken han var nog grym till att uppmana att skratta just i det ögonblick, då de passerade markisinnan. Af en man med sådana antecedentia har man med skäl kunnat vänta sig mycket. Men, min bäste öfverste, ett obestridligt faktum är att vi ha blifvit bedragna: Gontran, som förr icke tvekade att döda en man, som råkat göra sig skyldig till ett mer eller mindre oförsigtigt ytt rande, han blir nu upprörd och börjar tala stor.