Dagens Nyheter – 31 januari 1868, sida 1

Freden I Europa. Hvart man skådar finner man större eller mindre rustningar å bane, men inga tecken till krig. Det fins för närvarande ej anledning till något sådant — om icke den att Frankrike skulle vilja taga från Preussen dess provinser på vestra Rhenstranden. År ut och år in har det profeterats attnu skulie Napoleon taga Rhengränsen, men år efter år har förgått utan att han gjort profeterna till viljes. Han skulle ha kunnat försöka det 1859, då Preussen låg föraktadt och Frankrike var omstråladt af Krim-segrarnes glans. Men han lät sina armer i stället tåga till Lombardiets slätter. Han skulle kunnat försöka det ånyo när Preussens hela krigsmakt drog i strid mot Österrike. Men han lade armarne i kors och såg stilla på huru Preussen förenade med sig flere af de nordtyska staterna och gjorde sig till-herre öfver mellanoch sydstaternas krigsmakt,så att det nu befaller öfver dubbelt så stora armåer som före 1866. : Det strider mot all sannolikhet, att Napoleon nu, vid 60 års ålder och sedan motståndaren har dubbla krafter, skulle företaga ett krig för att eröfra Rhengränsen, hvilken man sällan hör någon fransman yttra begär efter, om icke för att dermed kittia det allsvåldiga kejsardömet. Också har man af franska finansminristerns nyss afgifna budgetförslag funnit, att de medel, som af representationen äskas för befästningarne, för armåna och för flottan, äro beräknade att inflyta under åren 1868 och 69 samt att utgifvas under åren 1868, 69 och 70. Och under öfverläggningarne om det nu antagna förslaget till armöns ombildning är äfven af oppositionen erkändt, att genom detta förslag måste Frankrikes stridsmakt under de närmast följande åren blifva minskad, ehuru den i framtiden genom vapenpligtens utsträckande skall blifva ökad. Sedan 4 år har franska regeringen oafbrutet gifvit försäkringar om sina fredliga afsigter. Hvarje år hafva en mängd oroliga sinnen förklarat, att de fredliga orden endast vore en mask för de krigiska tankarna, men den långvariga öfverensstämmelsen mellan franska regeringens ord och handlingar uti ifrågavarande afseende synes dock böra till slut ingjuta något lugn i de krigsbefarande sinnena. Helt nyss har inrikesministern åter uttalat sig om kejsarens fredliga politik i följande skrifvelse till samtliga prefekter eller landshöfdingar: Regeringen har flera gånger, såväl före som under öfverläggningarne om armålagen, försäkrat, att den önskar fred och att alla dess bemödanden gå ut på att upprätthålla densamma. Regeringen kan icke föra något tvetydigt språk, då den icke följer någon tvetydig politik. Det är derför af vigt, att de tidningar, hvilka försvara 0oSS, icke utbreda oroande rykten eller uppväeka bekymmer. Den genom militärlagen uppväckta polemiken kunde möjligen låta förleda sig dertill. Men tidningarne böra i alla händelser hålla sig till de fredliga böjelser, som kejsaren och hans ministrar så ofta uttalat. Jag anmodar derför eder, hr prefekt, att omsorgsfullt vaka öfver, att de tidningar, hvilka understödja Q55, i sina yttranden på intet vis adlägsna sig