Dagens Nyheter – 28 januari 1868, sida 3

Herr de Montgory spratt till; han trodde att ehevaliern infunnit sig för att meddela honom det någon olycka träffat hans fostersom. — Emmanuel! utbrast han lifligt. — För fjorton dagar sedan lemnade jag honom i Paris vid god helsa. Markisen andades åter. — Men, återtog chevaliern, det är nödvändigt, markis, att jag får ett enskildt samtal med er. Chevalierns ansigte antog ett ännu dystrare och högtidligare uttryck. Herr de Montgory blef orolig; han fattade chevaliern vid handen, ledde honom uppför den höga slottstrappan till första våningen, hvars många rum, dekorerade och inredda efter länge sedan förflutna åhundradens smak, de genomvandrade, tills de slutligen anlände till det så kallade samtalsrummet. Detta var myeket stort och dess med gobelinstapeter behängda väggar voro öfverlastade med segerbyten ifrån flera krig. Möblerna voro i renaissanee-stil, arbetade af ek, och midt i rummet stod på ex estrad en stor säng, hvars himmel uppbars af vridna kolonner, och som omgafs af tungg sidendraperier. Under en dyrbar, venetiansk spegel varseblef man mellan de djupa fönster-nischerna en bönpall, hvarå en bönbok med färglagda koppaårstick låg uppslagen, hvilket tyektes tillkännagifva att herr,de Montgory såsom rätt-troende och ifrig kristen morgon och afton förrättade sin andakt. Markisen satte sig uti en stor ländstol och gaf, sedan han anvisat ehevaliern plats på en stol, genom fortsatt tystnad tillkänna att han väntade att chevaliern skulle förklara ändamålet med sitt besök. — Herr markis, sade då chevaliern, för fjorton dagar sedan lemnade jag Paris, för att be