Dagens Nyheter – 28 januari 1868, sida 3

gifva mig till Italien. Jag dröjde någon tid Marseille, och slumpen gjorde att jag tog in på samma hotell som generalen baron de FlarsRuvigny, er kusin, hvilken anlände samtidigt. Då markisen hörde detta namn, spratt han till, och hans ansigte uttryckte ett starkt missnöje, under det hans läppar drogo sig till ett föraktligt leende. — Jag förmodar, chevalier, sade han, att min högtärade kusin ej gifvit dig något uppdrag till mig. Julirevolutionen har för alltid skiljt oss åt; mellan oss är ett svalg som... — Förlåt, herr markis, afbröt honom chevaliern med allvarlig och nästan dyster stämma, förhåller det sig likväl, och om ni vill höra vad... — Tala, sade markisen, hvisslande på en ballad. — Generalen, fortfor chevaliern, anlände ifrån Afrika; vi tryckte hvarandras händer och åto middag tillsammans. Som jag kände mig i högsta grad trött, gick jag tidigt till sängs. Generalen deremot, hvilkens ansigte mot vanligheten vittnade om svårmod, lemnade mig, i det han föregaf sig behöfva frisk luft. Tre timmar derefter inträdde han i mitt rum och väckte mig ur min djupa sömn. i Chevaliern gjorde ett uppehåll i sin berättelse och betraktade markisen. Herr de Montgory lyssnade med uppmärksamhet och bad honom fortfara. — Generalen var mycket blek, hans öga lågade af en feberaktig eld, som förskräckte mig. — Min Gud, sade jag till honom, hur är det med er? — Jag har, sade han, blifvit så djupt kränkt, att endast blod kan aftvå min skymf. — Hvad heter er fiende ? (Forts.) m—L