till den grad hade den upplysning han erhållit om sina medbrottslingars förfärliga plan uppskakat honom. XIX. Våra läsare torde tillåta att vi, innan vi fortsätta vår berättelse, kasta en blick tillbaka och förklara huru det kom sig att chevalier VAsti vistades på Portes. Från Portes högsta torn kunde man på långt afstånd se en gammal byggnad, uppförd på en brant klippa invid Yonne-elfven. Denna byggnad var Montgory, ett slott, som förskref sig från tiden närmast efter det första korstågets slut. Egarne till detta slott hade icke brytt sig om att modernisera byggnaden; ty det hörde ej till ätten Flars? egenskaper att mer än nödigt följa med sin tid. Endast i det inre af slottet Montgory, d.v.s. i afseende på rummens inredning och möblemanget spårades tidens och den förädlade smakens inflytande. Åtten Flars var, såsom redan är bekant, delad i tvenne grenar: Montgory och Ruvigny. Dess medlemmar voro till den grad konservativa, att de derför blifvit beryktade. Då de uppträdde vid Henrik IV:s hot begagnade de den drägt, som var bruklig under Frans I:s regering, och man såg dem i Versailles bland Ludvig XIV:s omgifning, klädda i sådana kostymer, som voro på modet i Henrik den IV:s tid. Det var en krigisk familj, hvars manliga medlemmar plägade tillbringa sitt lif i fält. Också besökte de endast sällan sitt stamgods. Den siste markisen de Flars-Montgory liknade sina fäder deruti att han, om också icke i anseende till sina kläder, åtminstone hvad hans åsigter vidkommer, stod minst tvenne århundras