Dagens Nyheter – 28 januari 1868, sida 2

— Har ni hört talas om markis de FlarsMontgory? — Emmanuel Chalambels fosterfar? — Ja, just han. —Slägtinge till den olycklige general de Ruvigny ? Ett moln lägrade sig på Gontrans panna, då han uttalade detta namn. — Jaha, svarade chevaliern. — Hvarför gjorde ni mig denna fråga? — Emedan markis de Montgory har anhållit om min kusin Margareta de Pons? hand. Gontran kände att blodet strömmade till hans hjerta. — Oeh min onkel, baron de Pons, har gifvit sitt samtycke till frieriet. Gontran bleknade. — Men, tillade chevaliern kallt, om detta giftermål komme till stånd, skulle Emmanuel blifra arflös och aldrig få bära namnet FlarsMontgory. — Nåväl? frågade Gontran orolig. — Förbundet har räknat på att ni skall göra Margareta förälskad i er, och... enlevera henne, om det behöfs... En sällsam rörelse bemäktigade sig Gontran. — För öfrigt, ser ni, min vän, tilla.de echevalier VAsti med den lugnaste ton i verlden, har jag sedan länge tyckt om min kusin; :men hon älskar mig ej, och min onkel vill dessu tom icke höra talas om ett parti oss emellan. — Det skall således blifva jag, som. .. Gonfran talade med osäker röst och .han fullbordade ieke meningen, — Ja, min vän, och grip genast ver ket an, ty det är brådtom. Laga först att h on blir riktigt kär öfver öronen och ställ sedan till så att hon blir komprometterad... Ett infernaliskt löje sväfvade öfver chev ilierns anlete. Herr de Lacy skälfde i alla 1e mmar,