Dagens Nyheter – 27 januari 1868, sida 1

— TTT SENATEN RRERIINA BRA LESS SaNNNNaR SERENA nte Atte kände sitt blod stelna, under det hans hjerta våldsamt klappade, när ryttaren kommit på några få stegs afstånd ifrån honom och han igenkände herr PAsti, det Hemliga Förbundets mest användbara medlem. Chevaliern uppgaf ett rop af öfverraskning, då han varseblef Gontran i sällskap med den unga damen. — Ah! utbrast han; se der något som man kan kalla besynnerligt. — Chevalier!.. — Markis!.. — Huru! sade damen småleende, ni känna hvarandra? — Vi äro förtrogna vänner, må ni tro, svarade chevaliern, öfver hvilkens ansigte ett uttryek af satanisk tillfredsställelse hade utbredt Sig. ;ö Jaså, yttrade den unga flickan. Eftersom det så förhåller sig, chevalier, skall ni genäst taeka min herr följeslagare för den stora tjenst han gjort mig. Utan honom vore jag nu förlorad. — Min kusin, sade då chevaliern, utan att fråga damen om beskaffenheten af den fara hon lupit, tillåt mig för er presentera min vän, markis Gontran de Lacy. — Huru! utropade den unga flickan, det är således den herre, som vi alla dagar väntat... Gontrans förvåning hade nu nått sin höjd. Chevaliern skyndade sig att tillägga: — Min käre vän, jag visste att du var litet folkskygg och att du — gud vet hvarför — under loppet af ett par tre år lefvat skiljd från verider. Afvenledes var jag öfvertygad om att du, ifall jag skrifvit till dig och bedt dig uppsöka mig hos baron de Pons, min onkel, samt jaga tillsammans med oss ett par veckor, bestämdt skulle ha afslagit min inbjudning. Derföre, min bäste vän, föredrog jag att låta dig