Dagens Nyheter – 25 januari 1868, sida 3

stämma, skulle ni finna mig alltför ogrannlaga, om jag gjorde er ännu en fråga? — Tala, min herre, — Denne galning, denne förskräcklige fåne . .. — Ah, jag förstår, sade hon, sökande bekämpa den obehagliga känsla hon erfor vid blotta tanken på Nicou. Ni önskar lära känna hans galenskaps historia? — Jag tillstår, att jag är högst nyfiken. — Nicou, återtog den unga flickan, har blifvit tokig af kärlek till mig. O! min herre, utbrast hon med sorgsen uppsyn, jag känner mig häröfver högst ledsen, och om jag kunde bota honom, skulle... Gontran hörde den unga flickan sucka, och kanhända aftorkade hon en tår, som i anseende till skymningen icke märktes. — Ni skall veta, fortfor hon, att han är son till en bonde som länge varit min faders arrendator... I sin ungdom ansågs Nicov för en skicklig jägare. Min far upptog honom vid slottet såsom skograktare, ech vi voro lingi ifrån att ana tillvaron af den passion, som der stackara Ifatat för mig. Denna passion, som han nödgades bevara djupt i sitt hjerta, utveeklades och tilltog med tiden. En dag jagade min far i just denna skog, som ni sev på den motsatta stranden. Vildsvinet simmade öfver elfven. Jag var med på jagten. Min häst skyndade efter hundarne, och jag var den förste som upphann vildsvinet. Det försvarade sig ursinnigt, och min häst störtade till marken, i följd af ett bett, som det uppretade vilddjuret tillfogade honom. Jag skulle hafva varit förlorad, såvida ieke Nieou i samma ögonblick kommit framspringande och med ett bössskott dödat vildsvinet. Derefter tog han mig på sina armar och förde mig öfver floden, hvars vatten då var. mycket högt. Det kalla badet förorsakade honom en häftig feber, så att han