Dagens Nyheter – 24 januari 1868, sida 1

DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRAIL. (Forts, fr. föreg. n:r.) — Fånen förde båda händerna till sitt hjerta och mumlade: , — Der har jag det... hennes småleende... — Stackars karl! tänkte Gontran. ..Åter upplystes skogen af en blixt; stora regndroppar började falla. . — Ha vi långt fram? frågade markisen. Fånen utsträckte armen. — Hör! sade han. -Gontran lyssnade och tyckte sig på afstånd höra ljudet af forsande vatten. .— Det är elfven! det är elfven! ropade fånen, åter skrattande.. Och han. påskyndade ännu mera sin gång, gnolande på samma visa; derefter började han springa; så att Gontran måste begagna ridspöet. för att kunna följa honom. Det dröjde icke många. miruter förrän de kommo fram till floden. Emellertid hade åskvädret. tilltagit allt mera, så att blixtarne följde tätt på hvarandra. Vid skenet af dessa kunde Gontran öfverskåda nejden. Öfverallt var skog, djup skog, och mellan de dunkelgröna träden bröt elfven fram i vild fart. Intet ljus, icke en boning, med ett:ord, intet af allt detta, som vittnar om mensklig tillvaro, fanns i denna ödsliga trakt. Fånen;) stod en stund oeh betraktade vattnet. Derpå utbrast han i sorgsen ton: — Strömmen är. för. stark, ser jag. Det går icke an att komma häröfver. Förmodligen var det icke första gången han råkade ut för en sådan otur; ty han fattade genast vitt beslut och började gå utefter den