Dagens Nyheter – 23 januari 1868, sida 3

o Hvarjehanda nyheter, Explosion i en kolgrufva. Från Bachuru skrifves den 15 dennes: En i vår westfaliska bergshandterings annaler hittills oerhörd olycka inträffade i dag på morgonen i den i närheten af Lagendreer-bangårder belägna stenkolsgrutvan Weu-Iserlohn. Sannolikt i följd af det stormiga och ruskiga vädret under natten och den derigenom i grufvans sehackter och gångar hämmade luftcirkulationen, hade i dessa samlat sig en betydlig mängd grufgas. Straxt efter kl. 5 inträffade en förfärlig explosion. Under hela förmiddagen var man sysselsatt med att uppsöka och framskaffa de förolyckade, oeh till kl. 4 på eftermiddagen hade man redan ur grufvan upphemtat 75 döda och 25 mer eller mindre illa skadade. Då vi framemot klockan 3 på e. m. ankommo till olycksstället, voro nästan alla vid grufvan varande byggnader uppfyllde af lik. De lågo der i långa rader, en del vanställda af förfärliga brännsår, en del med förvridna anletsdrag, en följd af död genom qväfning, andra krossade genom det af explosionen framkallade, oerhörda lufttrycket, eller fullkomligt i saknad af enskilda kroppsdelar. Eländet är stort. En enka förlorade sina tre söner, fader och två söner lågo döda bredvid hvarandra. I de i grufvans närhet belägna bostäderna hade olyckan kräft endast 5 offer. Olyckan skulle hafva blifvit ännu större, om icke explosionen inträffat, innan hela arbetsstyrkan, omkring 210 man, hunnit begifva sig ned i grufvan; omkring 100 voro nemligen ännu ofvan jord. — Man antager de dödades antal till några och 80. — Explosionens verkningar i öfrigt voro ytterst våldsamma. Alla i grufvan varande, med kol fyllda lastvagnar vräktes om hvarandra och krossades såsom hade de varit af papper; skenorna på railvägarna lössletos och alla maskiner förstördes totalt. Alt var betäckt med ett nästan tumstjockt lager af fint kolstoft. På några ställen voro kolen förvandlade till koks och de dödades kläder förbrända. Ett lik fann man ännu brinnande. En fis-storm. En engelsk tidning berättar följande: Chiltern hills hemsöktes i förra veekan af en is-storm, så våldsam, att man aldrig sett något dylikt. Träd och häckar på mera fria platser betäcktes medisbark till en half tums tjocklek. Träden voro så hårdt frusna, att de, den starka blåsten till trots, stodo alldeles orörliga; endast björkar och murgrönor rörde sig och från dem nedföll en skur af isbark vid hvarje vindstöt. Hus och byggnader voro på sina åt söder vända sidor beklädda med ett lager afis, som gaf dem utseende af att vara glacerade. Men ispiggarne på grindarne gåfvo en högst besynnerlig anblick; hvarje spjäla i dem var betäckt med isp hvarifrån utsprungo sex tum långa ispiggar. Man kunde räkna sådana i hundratal — men icke hängande rått ned, utan alla lutande i omkring 30 graders vinkel åt norr, eller från vinden. Grässtrån och tistlar, hvilka stucko upp ur snön inkläddes i ett tjockt istäcke; äfven snön bekläddes med ett tjockt islager. Landskapet såg ut, såsom om alla föremål plötsligt hade blifvit indoppade i flytande glas. Mord på missionärer i Australien. Tidningar från Australien meddela detaljerade uppgifter om ett mord, som föröfvats på engelske missionären Baker, Shadrac Seileka, infödd biträdande missionär, en infödd prost och sex lärjungar (infödde) vid missionärskolan, som stod under herr Bakers öfverinseende. Underrättelserna gifva vid handen att sällskapet försökt att framtränga rätt öfver ön Viti-levu (en af Fijigruppen) för att framkomma till Vuda på kusten. Sedan-de hade gått ungefär 300 fot, märkte en af lärjungarne, hvilken hade stannat för att tala med en inföding, då han såg sig omkring, hurusom befolkningen brådskande kom ut ur sina boningar, beväpnade med bössor och klubbor, och på ett högst misstänkt sätt skyndade efter missionärerna och deras sällskap. Han vände om och sprang jemte en kamrat från mis