Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 2

Öfverste Leon. Brefvet föll ur Gontrans händer. — Jaså mumlade han; åter ett mord, åter ett brott att begå! Man vill väl att jag skall döda flera af min fars vänner, kan jag tro. När markis Gontran de Lacy återvunnit sitt lugn, beslöt han finna sig i sitt öde. Han tillhörde hädanefter det Hemliga Förbundet med själ och kropp, och klockan sex infann han sig hos öfversten, som väntade honom. Sedan Hemliga Förbundet bildades, hade öfverste Leon flyttat från den lilla boning, belägen vid en trång gata, der vi sågo honom första gången mottaga förbundsbröderna. Han hade ansett nödigt att vara med i verlden och lefva på så stor fot som möjligt, hvadan han förhyrt en storartad våning en trappa upp i ett hus vid Heldergatan. Han tog emot Gontran i ett litet rökrum, dekoreradt i orientalisk stil. Man kan nästan säga att öfversten helt och hållet lagt bort sin gamla menniska. Han var icke längre denne allvarlige, stränge, ständigt svartklädde man, som inrättade det Hemliga Förbundet; utan en lefnadsglad person, en sådan som finner denna verlden utmärkt treflig och tyckes ha till sitt förnämsta syftemål att smörja kråset. Han smålog mot Gontran så innerligen godt och vänligt, att denne straxt kände sig lugnare. — Markis, sade öfversten, våren är kommen med sina milda majflägtar och herrliga solskensdagar ... Pariser-lifvet börjar blifva alltmera odrägligt. Hvad mig vidkommer, kan jag icke utan rörelse höra en piska smälla eller se en resvagn rulla här förbi, och jag skulle ingenting högre önska än att jag vore i ert ställe. — Hvarför det?