Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 2

och bekanta. Wid sin första återkomst från Italien hade han icke uppsökt någon, utan stängt sig inne i sin bostad vid Port-Mahongatan samt lefvat uteslutande för sin kärlek. Man minnes huruledes han blef en medlem af det Hemliga Förbundet, äfvensom orsaken till hans sednare italienska resa. I följd häraf visste ingen af hans förra umgängesvänner att han nu vistades i Paris. Inom den aristokratiska verlden, bland Varennes-, Grenelleoch Lille-qvarterens invånare gingo mer eller mindre obestämda rykten angående hans försvinnande. Hvar var han? Ingen visste det säkert. I Italien, sade somliga; i Spanien, menade andra. Herr de Lacy tyckte sig sjelf vara djupt fallen, och ban trodde att hela verlden skulle kunna se skamfläcken på hans panna. Föga förhärdad, som han var, skydde han dagsljuset och höll sig undan, för att slippa möta och blifva igenkänd af någon bekant. Omöjligt är att säga, huru länge han skulle ha förblifvit i detta tillstånd af modlöshet, så vida han icke af nödvändigheten sjelf blifvit dragen derur. En morgon erhöll han en så lydande biljett: Min bäste markis. Rörelse, Verksamhet — se der på en gång lifvets id och ändamål. Sysslolösheten är för menniskan ett dödande gift. Nu har ni under fjorton långa dagar öfverlemnat er åt kärlekens far niente, och ni har så helt och hållet glömt bort oss andra, att Förbundet tyckes för er icke vidare finnas till. Men, käre markis, Förbundet finnes verkligen till, och det behöfver er, som är en af dess tappraste och mest intelligenta medlemmar. Kom derför i afton Kl. 6 och ät middag tillsammans med en gammal ungkarl, som då skall