Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 2

— Emedan ni redan i afton skalllemna detta tråkiga Paris. Att färdas nattetid är särdeles angenämt, emedan vanligtvis ljufva drömmar derunder vakna i våra bröst... — Öfverste, inföll Gontran, jag är ingen väu af det sentimentala och jag vore er särdeles förbunden, om ni ville förklara er afsigt med så korta och tydliga ord som möjligt. — Huru menar ni? — Säg mig hvarför och hvarthän jag skall resa. j — Ni skall fara till Nivernais — till Clamecy; och från Clamecy skall ni låta föra er till en liten by vid namn Saint-Pierre, hvarest ni skall träffa en af de våra, chevalier VAsti. i — Huvilket brott måste jag då nu begå? — Ack, käre vän, utbrast öfversten, ni är då ständigt vid dåligt lynne. Det är icke alls fråga om något brott. DAsti befinner sig på landet, han har ledsnat vid att jaga ensam och önskar få något trefligt sällskap. Han har räknat på er, se der allt. — Tager ni mig för att vara ett barn, som man kan afspisa med hvilken förklaring som helst? frågade Gontran. — Måhända, återtog öfversten, kommer han att gilva er ett delikat uppdrag, men var lugn, detta uppdrag blir utan tvifvel af den behagligaste beskaffenhet. — Ah! kan ni på förhand försäkra mig derom? sade Gontran, som nu andades lättare. — Tror ni då att vårt förbunds verksamhet endast består i att utdela värjstötar? — Men hvarom är det fråga? Det kan jag väl få veta. — BSannerligen, genmälde öfversten helt naivt, Jag i det fallet vet mera än ni. DAstihar sina hemligheter han också. — Bordet är serveradt, herr öfverste, anmälde