Dagens Nyheter – 22 januari 1868, sida 1

DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRAIL: (Forts. fr. föreg. n:rt.) Skola vi beskrifva denna onaturliga strid i alla dess detaljer? Nej; ty en sådan beskrifning vore pinsam både för våra läsare och oss sjelfva. Vare det nog sagdt, att duellen varade mycket länge; generalen undvek synbarligen att såra Gontran och sökte endast skydda sig sjelf. Hvad den sistnämnde beträffar, var äfven han länge obeslutsam; men han hade en demon vid sin sida, som oupphörligen eggade honom genom att framkalla Leonas vällustiga bild för hans minne, och slutligen bemäktigades han af denna hetta, denna hänsynslösa ifver, som under fortgången af en strid, sådan som denna, förr eller sednare plägar göra sig gällande hos eldiga naturer. Han blef ursinnig, han såg icke mera hvem han hade framför sig, han tänkte jeke mera. Generalen, som naturligtvis saknade sin motståndares rörlighet och vighet, fick allt svårare att parera de stötar som riktades mot honom. Också han förlorade slutligen sitt lugn, och glömde sin föresats att skona den unge mannen; i och med detsamma var hans dödsdom fälld. Plötsligen uppgaf generalen ett rop, och vapnet föll genast ur Gontrans hand. Den sednare såg då herr de Ruvigny stå upprätt, men orörlig och blek samt med venstra handen tryckt mot sitt bröst, under det att chevalier VAsti skyndade fram och stödde honom. Gontrans värja hade inträngt djupt i hans motståndares kropp tätt under hjertat. Baron de Ruvignys sista stund var kommen. Han sjönk ned till marken. — Chevalier, sade han med knappt hörbar