Dagens Nyheter – 21 januari 1868, sida 2

förmögenhet, har nyligen skrifvit följande till en barndomsvän i Östergötland: Jag hade ämnat resa till Sverge nästa höst, men nödgas nu åter för en tid uppskjuta resan, emedan jag köpt en mängd land i vestern och vill först odla det och ställa det i sådant skick, att vi kunna hafva en god utkomst deraf, i fall viskuile vilja stanna några år i det gamla, kära Sverge. Beklagansvärda Sverge — åter hårda och svåra tider; det kraftfullaste folket söker ett nytt hem; — — — det gör mig ondt hvarje gång jag ser dessa skeppslaster med nordens raska söner och döttrar öfvergifva sitt hemland. Kan ej regeringen och aristokratien lära något och taga en varning deraf? De söka hindra emigrationen genom att förtala Amerika. Lägg ned den dumma statslyxen, tag bort det glänsande eländet (den stående armåeen) så langt som säkerheten tillåter. Låt statens pensionärer sälja cigarrer (såsom t. ex. i Frankrike) för sitt uppehälle — upphöj arbetaren och ära arbetet — och för resten lär folket att rätta mun efter matsäcken; se der är hela hemligheten! Jag skulle önska att hafva en talan på Sverges riksdag; jag skulle djerft påpeka den rätta orsaken till emigråtionsfebern, samt buru den bör botas. Hvarför uppstå icke du och andra män af vårt aktade bondestånd och arbeta för denna sak? Hvarje fosterlandsvän borde göra det (kanske du äfven gör det?). Jag skulle vilja uppoffra halfva den återstående delen af mitt lif, för att hindra emigrationen från Sverge, om folket och arbetet der kuade erhålla samma rättigheter och värde, som här. —————— Jag hade byggt stora förhoppningar på den sista riksdagen — men nu har allt mitt hopp gått upp i rök — dock vill jag icke säga det för alltid, ty ännu hoppas jag att Sverges män uppstå och föra folkets talan med mod och djerfhet. Hvad hafva de väl gjort i år emot hvad dbordt göra — ingenting värdt att berömmas. Ett folk, zom ödmjukt böjer knä för smickret, eller t. o. m. för dem de högakta och ära, men på deras egen rätts bekostnad, förtjenar ej mer aktning, än det, som böjer knä för tyrannen och våldet. Men jag vill ej förarga dig med politik — ursäkta att jag är missbeläten med edra nya representinter — jag älskar Sverge och dess folk — deraf min ifver. Mek srkoktdns sienRettötenikitsttenntititdAansinldknoR AST