Dagens Nyheter – 21 januari 1868, sida 1

åt sina medbrottslingar, likasom dessa nyligen måst uppoffra sig sjelfva och helt och hållet verka för befrämjande af hans fördel. När markisen kom in i sin sängkammare, fann han Leona stå midt på golfvet; hennes blick förrådde att hon var orolig, och ett ömt leende sväfvade på hennes läppar. — Min Gud, sade hon till honom, huru är det med er? Ni är så blek. — Ja, genmälde han, jag har nyss gjort en beräkning? — En beräkning? — Ja, jag har räknat öfver huru mycket min kärlek till er kommer att kosta mig; ty, tillade han med ett konvulsiviskt löje, ännu har jag nästan ingenting betalt. Och han vände ryggen åt Leona, som qvarstod förvånad, och slog sig ned på en soffa, besluten att sofva påklädd hela natten. Han somnade, emedan en tapper man, om han också under lång tid förut varit plågad af sömnlöshet, åtminstone natten före en duell eller en batalj alltid får sofva; men hans sömn var tung, och han hade elaka drömmar. Då och då talade han afbrutna meningar, till hvilka Leona darrande lyssnade. Han vaknade flera gånger och somnade derpå åter. Vid daggryningen knackade öfversten på dörren. Gontran steg genast upp, samlade sina minnen och ryste vid tanken på den fula roll han skulle spela. Under inflytandet af en ädel känsla, som vaknade hos honom, sade han till sig sjelf: ooo— Jag skall låta döda mig... det är det bästa parti, jag under närvarande förhållanden kan taga. Derefter släppte han in öfversten i det yttre rummet. — Huru! utbrast denne, då han fick se honom. Har ni icke legat i natt? Är ni galen?