Dagens Nyheter – 20 januari 1868, sida 2

— Hvad skall man väl taga sig till under en hel lång afton i en landsortsstad? Denna fråga förekom till lösning, och herr VAsti föreslog generalen att de skulle gå på spektaklet. Man gaf denna qväll Semtramas — och generalen lät öfvertala sig att besöka Marseilles nya teater. — Jag har köpt två biljetter nära orkestern, sade chevaliern, emedan jag hoppats få någon i sällskap; ty jag har intet nöje på ett spektakel, om jag är ensam. Det är angenämt att ni vill följa mig. Under det herr VAsti yttrade detta, tog han sin hatt och erbjöd helt förtroligt sin arm åt generalen, hvilken han sålunda förde med sig till teatern. På trottoaren utanför hotellet hade en betjent gjort en ödmjuk bugning för herr VAsti, som dervid böjt sig ned och helt sakta hviskat: — Till nya teatern! Under det generalen och hans följeslagare långsamt vandrade nedåt teaterhuset, begaf sig betjenten med brådskande steg åt motsatt nåll och försvann i hörnet af Saint-Louisgatan. Herr de Ruvigny försjönk under vägen i allt dystrare tankar, och när han inträdde i den fullsatta salongen, kastade han en blick omkring sig, som tydligen sade att han icke hade det ringaste intresse hvarken för publiken, af hvilken han omgafs, eller för pjesen, hvars första akt nu höll på att uppföras. Men när herr de Ruvigny suttit en stund på sin plats började den vackra musiken utöfva ett helsosamt inflytande på hans våldsamt skakade nerver. En reaktion gjorde sig småningom gällande i hans själ, han kände att några tårar fuktade hans ögonhår, hans hjerta begynte klappa helt lifligt och varmt, och han tänkte på Martha... Han återsåg henne skön och ren... Men plötsligen uttalades bakom honom ett