Dagens Nyheter – 20 januari 1868, sida 2

— Jaha. — Och kommit till Paris? — Till sin älskarinna ja. -— Är hon vacker? — Jag har sett henne blott en gång. Om orkestern i detta ögonblick tystnat, skulle man ha kunnat höra herr de Ruvignys pulsar slå. — Nåväl, hvad säger ni om henne? — Jag finner henne för min del dyrkansvärd. — Vet ni hvad hon heter? Nu var det slut med generalens förmåga att beherrska sig. Om han burit uniform, skulle han ha dragit sin värja och genomborrat den unge mannen, innan denne hunnit utsäga det namn, hvarom han blitvit tillfrågad. — Baronessan de Ruvigny. I detta ögonblick gick ridån ned; generalen vände sig till den unge mannen, fattade hans arm och sade: — Min herre, var god och följ mig. Den blekhet, som betäekte herr de Ruvignys panna var förfärlig, ocb det var icke svårt att se det han i denna stund skulle ha varit i stånd till att strypa den unge mannen, ifall han vägrat att följa honom. Men den tilltalade bugade sig i stället artigt och gick ut ur salongen i sällskap med generalen. Båda följdes på något afstånd af de personer som de hade med sig, nemligen chevalier VAsti och den dekorerade herrn, hvilka tycktes hafva anat att någonting af vigt var å färde. Generalen förde sin fiende till ett aflägset hörn af korridoren. (Forts.)