Dagens Nyheter – 18 januari 1868, sida 2

natten å maskeradbalen samt blef en medlem af det Hemliga förbundet. XV. Natten nedsteg öfver Atlas höjder, öfver denna del af Afrikas mark, som redan fuktats af så mycket ädelt blod. Nattposterna voro utställda, soldaterna sofvo klädda i sina tält och den djupaste tystnad herrskade på lägerplatsen. Generalen var ensam. Han satt sorgsen och tankfull med hufvudet lutadt mot bröstet. Framför sig på bordet hade han en karta; men hans blick hade för längesedan upphört att vara fästad på denna; hans tankar hade lemnat Afrika och ilat öfver hafvet till ett annat land — det kära Frankrike. Han genomlefde i minnet de tre månader han sednast tillbragt i sitt fosterland. Först erinrade sig den gamle krigaren sin vistelse i Bourgogne, på Bellevue, denna förtjusande tillflyktsort vid Yonne-elfvens strand. Han tyckte sig sitta der med en gammal gråhårsman på sin ena sida och på den andra en ung flicka, hvilken såg på honom med ett sådant der melankoliskt leende, som vinner hjertan, och en hittills för honom alldeles okänd rörelse bemäktigade sig hans själ. Derefter förflyttade sig generalens tanke till Normandie. Den stannade i denna dystra, ödsliga boning vid branten af den i hafvet stupande klippan, i denna boning, dit han fört sin brud. Och bruden, äfven henne, såg han iinbillningen; hon var fortfarande melankolisk och drömmande, och han föreställde sig att hennes sorgsenhet härledde sig derat att hon så hastigt blifvit skiljd från alla dem, som hon sedan sin barndom lärt sig älska. Generalen ihågkom också att han sett henne