blekna af rörelse, då han tillkännagaf sin nära förestående afresa, och vid detta minne började hans hjerta häftigt klappa. Sedan tyckte sig herr de Ruvigny vara i Paris — i nöjenas stad, det moderna Babylon, der man finner menniskor, som håna de heligaste saker — i Paris, der de gröfsta laster trifvas vid sidan af den största dygd, och der förförelsen är starkare än någonstädes; ty der uppträder den i en oändlig mängd olika gestalter. Generalen såg det lilla hotell, som han hade låtit reparera och förse med nya möbler, för att hans unga hustru der måtte finna sig väl; och han suckade — hvarföre? Måhända hemsöktes han utaf någon af dessa hemlighetsfulla aningar, som nedtrycka menniskans sinne, utan att hon ens sjelf kan fatta hvad de innebära. Han tyckte sig se hotellet illumineradt — en stor fest gafs. Gården var fylld af ekipager, och lakejer trängdes om hvarandra. I stora salen dansade en mängd förnäma personer i eleganta drägter, och uti den lysande samlingen var Martha drottningen. Som hvarje drottning har sin uppvaktning, omgafs hon af en talrik hop unga män, hvilka täflade uti att säga henne artigheter... Blodet stockade sig till generalens hjerta, och denne man, som hittills endast lefvat för äran och sitt kall, erfor en brinnande längtan att återkomma hem och få skåda sin hustru. Han ville i ett enda ögonblick öfverhoppa det långa afstånd, som skiljde honom från Frankrikes hufvudstad, och helt hastigt inträda i sin makas budoar — han var svartsjuk, icke derföre att han tviflade på Marthas dygd, utan emedan han sjelf var fyratioåtta år och hon endast nitton. Baron de Flars-Ruvigny hade börjat älska sin hustru med denna våldsamma passion, som understundom vaknar hos män, hvilka, efter att länget?ha varit oåtkomliga för kärleken, emedan