ysklands seger, Under sådana omständighes er skulle annekterandet, af grannriket hafva ålagt Sverge nödvändigheten att försvara en hållbar position, att uttömma sina krafter i tt sjelfmördande krig mot sin naturliga bundsörvandt Tyskland, och att blotta sig för anfall rån sin alltför mäktiga östra granne. Fruktan för Rysslands inkräktningsbegär har ufvudsakligen styrt Sverges politik. Huruvida n sådan farhåga eger giltig grund celler icke, r en fråga som vi ej nu behöfva inlåta oss på. )et är nog att säga, att innehafvandet af den skandinaviska halfön skulle vara en ofantlig vinling för det moskovitiska riket; att Sverges röfrande — såvida de öfriga europeiska malkerna förkölle sig neutrala — icke ligger utom Rysslands förmåga (?); och att ryska regeringen städse har sökt tillfällen att blanda sig i den skandinaviska monarkiens angelägenheter) till en sådan grad, att det måste väcka oro hos ett folk, som är månt om sip sjelfständighet, men tillika känner sin svaghet.(?) Om nu än å ena sidan egandet af Danmark med hertigdömena skulle hafva utsatt Skandinavien för Tysklands fiendskap, så skulle deremot, å andra sidan, Danmarks införlifvande utan hertigdömena göra Skandinavien till en mycket värdefullare bundsförvandt åt Tyskland, än Sverge. och Norge ensamma kunna vara. Om än dynastiska sympatier herrska mellan hofven i Berlin och S:t Petersburg, och huru likgiltigt Preussen än må vara för Rysslands utvidgning i södern, så är dock Tyskland, i följd af sitt läge och sina intressen, motståndare till hvarje maktutvidgning af det moskovitiska riket på Östersjö-sidan. Sverges sjelfständighet, sjöfartsfribeten i Kattegat — denna nordens Bosfor — äro litsfrågor för hela Norra Tyskland; och om Fyen, Seland samt de öfriga danska öarne vore lagda till den svenska kronan och sålunda skyddade mot Rysslands klor, skulle Tyskland känna sig mycket säkrare än det nu gör. Med andra ord: befriade från lokaltvister, fördomar och småaktig afund, äro Skandinavien och Tyskland naturliga bundsförvandter mot Ryssland, och Skandinavien skulle blifva ofantligt mycket starkare om en gemensam styrelse hade dess krafter och politik i sina händer. Häraf ses lätt att utsigten till en Skandinavisk förening måste vara tillräckligt lockande för att försona Svenskarne med en förändring i successionsordningen. Om Danmark är klokt, lägger det icke något hinder i vägen för en anordning, som bringar det under svenska kronan. Detär tid på att det öfvergifver sina fruktlösa intriger med Frankrike och Ryssland i ändamål att återvinna sina besittningar på fastlandet. SchlesvigHolstein tillhör hädanefter Tyskland, och äfven om ett europeiskt krig en gång bröte ut och Preussen deri besegrades, skulle Danmark ej kunna få upphäfdt utslaget vid Dyppel och Als. I förbund med Tyskland, kunna de beslägtade nordiska rikena ännu hafva en stor framtid, men om Danmark envisas att splittra sin styrka genom att vägra erkänna fullbordade handlingar, skall ingenting annat till slut återstå det, än att falla antingen till Tyskland eller Ryssland. Derest den ryktesvis omtalta förbindelsen mellan Sverges och Danmarks konungahus blir signalen till antagande af en förståndigare politik, än som styrt Danmarks rådslag sedan hertigdömena afträddes, skall detta blifva en anledning till glädje för alla, som önska godt åt dettairaska och vänliga folk. ) Det skulle ha varit intressant om författaren uppgifvit de tillfällen, då han anser att Ryssland blandat. sig i de förenade rikenas angelägenheter Kanhända att han menar under längesedan förflutn: tider, då Finland var förenadt med Sverge? D. N. mr ms rät sr RR RANN ARRER RR KIRSO INRE VRENA NARE TR ARR RARNRR