DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRATIL. (Forts. fr. föreg. n:r). — Fru baronessan skämtar utan tvifvel, sade han helt lugn. Ett sådant bref som detta har ett ofantligt stort värde. — Ofantligt! utbrast jag ångestfull. — Ja visst, fortfor han, generalen baron de Ruvigny skulle betala hvad jag än begärde för att få det, men mot er, fru baronessa, vill jag vara billig. .-. Härefter sänkte han rösten och hviskade i mitt öra — en summa, så stor att jag icke vågar uppgifva den, Hector... en summa, som jag icke sjelt vågar tänka mig... Hvarifrån taga alla dessa penningar?... Jag trodde straxt att mannen icke hade sitt förstånd i behåll. — Väl vet jag, sade han till mig, att beloppet är något större än hvad rikt folk vanligen har till hands; och det kan till och med för många vara svårt att skaffa det från den ena dagen till den andra; men jag skall vänta... Fru baronessan får fjorton dagar på sig. I dag ha vi den 10:de... Jag skall ha den äran att åter infinna mig hos fru baronessan den 25:te dennes klockan tolf på dagen... Om fru baronessan icke till denna dag skule ha lyckats samla och således ej kunna tillhandahålla mig sagde belopp, kommer en af mina kamrater att genast alfresa till Algeriet, för att der uppgöra affären med herr generalen baron de Ruvigny sjelf... Då denne man lemnade mig, Hector, var jag till den grad förtviflad, att jag icke kunde tänka en redig tanke. Flera timmar förflöto, innan jag förmådde öfverskåda min ställning, taga i betraktande allt det förfärliga i min belägenhet.