; arfvinge till de Göthers och Vandalers krona) j Men den tid, hvarunder Bernadotteska huse burit purpurn, är väl icke så lång, att det ger.a kar lägga alltför stor vigt på kunglighetens skrifna rättigheter. Annu den dag som är hafva Gustaf den fjerde Wasas afkomlingar icke afsagt sig sin rätt till tronen, och om politiska skäl gjorde det önskligt att öfveriemna successionen åt den regerande konungens enda dotter, är det sannolikt att prins Oscars och hans söners företrädesrätt ej skulle komma att utgöra något oöfvervinneligt hinder för tillvägabringandet a! en sådan förändring. Förhållandena hafva länge hänvisat på lämpligheten af en förbindelse mellan Sverges och Danmarks konungahus; och om det vore sant, att en sådan förmälning nu blifvit bestämdt beslutad, kunna vi icke tvifla på att man är betänkt på någon anordning, hvarigenom den blifvande konungen af Danmark äfven skulle, i följd af detta äktenskap, blifva arfvinge till Sverges och Norges förenade kronor. Det är endast denna förutsättning, som ger någon politisk vigt åt den af ryktet omtalade förbindelsen. Om planen komme till utförande, skulle den kortlifvade union, som för fem hundra år sedan slöts i Kalmar under drottning Margareta, åter blifva upprättad och de tre skandinaviska rikena ännu en gång uppträda förenade till en gemensam monarki. Intill för fyra eller fem år sedan skulle en sådan förening ha varit utomordentligt populär i Danmärk.) Agitationen för Skandinaviens förening var till karakteren mycket olika den agitation, som ledt till politisk ombildning af Italien och Tyskland. Det fans föga sympatier eller nationell frändskap mellan Danskar och Svenskar, och Danmärks hela andliga odling och åskådningssätt hörde merå till den teutoniska än den skandinaviska klassen. Men dan skarne)föreställde sig att föreningen med Sverge skulle bereda dem skydd mot Tysklands inkräktning, och lika så väl som de antogo den Glicksburg-Sonderburgska dynastien i den föreställningen att de derigenom skuHe komma i stånd att bibehålla sitt välde öfver Schlesvig-Holstein, skulle de gerna Ha atsått Christian IX till Carl XV:s förmån, om Sverge hade velat kasta sin vigt i vågskålen mot Tyskland. Det är väl sannt att utgången icke skulle ha blifvit annorlunda, äfven om Sverge hade efterkommit Danmarks kallelse, men Danskarne öfverskattade till sådan grad sin egen styrka och underskattade så mycket Tysklands, att de fullt och fast trodde, det Sverges inträde i ett skandinaviskt förbund skulle vara tillräckligt att vända utgången till deras fördel. Sammalunda såg man sakeni Sverget), men dock tillät Sverge — utom att det skickade ett, hvad effekten beträffar, mycket tvifvelaktigt understöd af någrå hundra frivilliga — att Danmark styckades, utan att det gjorde något försök till dess hjelp. Denna overksamhet under den händelserika krisen 1864, ehuru klok i och för sig, tillintetgjorde det tag som anhängarne af ett förenadt Skandinavien hade på Danmark, och efter att Danmark afstått Elbe-hertigdömena har den driffjäder, som förmådde danska patrioter att önska en union, upphört att finnas till. andra sidan har just den förminskning af område och makt, som Danmark varit underkastadt, gjort det landet vida mindre eftersträfvansvärdt för Sverge än det var före 1864. Det hade länge varit uppenbart för alla dem, som icke voro förblindade af nationella fördomar, att den långa striden för hertigdömenas bibehållande icke kunde slutas på mer än ett sätt, nemligen med ) Vi ha i öfversättningen bibehållit detta sätt att skrifva Wendernas namn, — ett sätt, hvilket äfven he Times helt nyligen begagnat och en och annan vensk forskare anser berättigadt. N. ) Vi betvifla detta på det högsta. Dethar aldrig unnits mer än en liten klick af danskar, som velat politisk förening med Sverge; detta vitsordas af onen vid riksdagarne. D. N. ) Borde heta: det skandinaviska partiet i Kö,enhamn. D. N. t) Naturligtvis också blott inom det skandinavika partiet. D. N. rö N FE RS ROS RUE RR nr rn Vr TRE IR REL EE ESA ng Lä SETT