Dagens Nyheter – 16 januari 1868, sida 1

skiljsmessa, hvartill jag sjelf är skulden, skall kosta mycket på mig. Jag skall bära er bild i mitt hjerta och denna bild skall vara min talisman. I dessa generalens ord, hvilka uttalades med allvarlig stämma, låg någonting högtidligt. Martha grät. Generalen ansåg dessa tårar härröra af hennes bedröfvelse öfver hans nära förestående afresa, och han skyndade sig att antaga en gladare ton. — Mitt kära barn, sade han till henne, ni måste hafva haft mycket tråkigt under den tid ni ensam vistats i denna gamla, förfallna boning ; men var lugn, jag ämnar icke vara nog obarmhertig att låta er tillbringa vintern på detta ödsliga ställe. Medan jag var i Paris, tänkte jag mycket på er. Jag har låtit reparera vårt lilla hotell vid Babylone-gatan. Er våning der är förtjusande. Ni kommer att bo helt nära er fader, baronen; ni kan träffa honom och er syster alla dagar, och jag lemnar er full frihet er använda er tid såsom ni -sjelf finner för godt. Generalen tryckte en kyss på Mavrthas panna och fortfor leende: — Se så, torka bort tårarne och trösta er på förhand öfver skiljsmessan från em gammal man, som varit mycket klokare, om han ingifvit. sin afskedsansökan, för att aldrig behisfva lemna er. Brukar man väl gråta vid tjugu års ålder?.. När man heter baronessan de Ruvigny; bör man vara med i verlden. Ni skall öppnu. era salonger och mottaga våra båda familjersi vänner. Er förmögenhet tillåter er att lefva på stor fot... Roa er, kläd er dyrbart och s makfullt. Jag. vill. att ni. skall vara beundrad ;-. Och, tillade han rörd, dagen efter balen, när era små fötter äro trötta af dansen, och smic!itret upphört att susa för era öron, tänk då en smula