Article Image
, Eklund ändtligen kunde förmås att gå efter itskär, mötte han straxt på Stadsträdgårdsgan den derstädes patrullerande poliskonstapeln, an att för denne nämna ett enda ord om hvad m passerat. Vidare har det med visshet blift utrönt, att, hvad också Eklund sjelf vidgått, gen annan än han kort före mordet och vid Hfället då detsamma begicks varit i sällskap ed Håkansson, hvarjemte Eklund från början ppgifvit sig varit den, som allraförst påträffat åkansson död eller i döende tillstånd. Slutlien har af dr Stoltz, hvilken tillkallades för att esigtiga den aflidne, intygats det emot Eklund ynnerligen graverande, att Eklund sagt sig ba unnit den döde, som legat med armarne något srökta utefter sidorna, alldeles i samma ställning, ifvensom att Eklund, då han för doktorn talade ym händelsen, dervid visat sig så orolig och besynnerlig, att dr Stoltz inom sig ansett Eklund vara Håkanssons baneman. Vid denna doktorns ofgifna berättelse blef Eklund synbarligen förbryllad, enär han, sedan han funnit sin första, för poliskonstaplarne, som bevakade honom, uppdukade orimliga historia om huru Håkansson skulle hängt sig med en snara i vedboden och derefter gått upp på rummet, hvarest han gifvit upp andan, icke hålla streck, alltjemnt påstått att han fann Håkansson liggande med båda aänderna om halsen, likasom om han sjelf skulle strypt sig. Tillfrågad ytterligare härom, upprepade Iklund, efter ett kort besinnande, åter detta sitt påstående. Doktor Stoltz upplyste härvid att strypningen, som icke kunnat verkställas af Håkansson sjelf, utan föröfvats afannan person, hvilket ock af obduktionsprotokollet inhemtas, tydligen visade märken icke efter två händer, utan efter en, som gripit framtill om Juftstrupen. Obduktionsprotokollet upptager derjemte, att Håkansson före strypningen erhållit ett så våldsamt slag i bakre delen af hufvudet, att hufvudskålen på flera ställen blifvit spräckt. Detta i och för sig dödande slag, har omöjligen kunnat tilldelats Håkansson, som var en stor, stark karl, uppe i vindsrummet, der han låg död, emedan detsamma är så lågt, att en ordinär person knappast kan stå rak derinne, och derjemte ganska smalt; utan har Håkansson antagligen under sin vistelse i vedboden tillsammans med Eklund bekommit slaget och derefter, döfvad af detsamma, blifvit uppburen eller uppsläpad till rummet, hvarest slutligen mordet förmedelst strypningen fullbordats. Målet är nu remitteradt för vidare behandling vid rådhusrätten. RÅDHUSRÄTTEN. Sedelförfalskare. I går fortsattes i rådhösrättens 3:dje afdelning ransakning med häktade urmakeriarbetaren CO. Mörthin, arklagad för sedelförfalskning. : Den anklagade nekade äfven denna dag för att hafva tillverkat den penningbundt, man sednast fonnit hos honom, vidhållandoe sitt påstående att en annan person qvarlemnat den i det rum han MM) förhyrt i n:r 19 Österlånggatan. Flere vittnen hördes härefter, enligt hvilkas utsago det synes vara temligen påtagligt, att Mörthin drifvit sedeltillverkningen i temligen stor skala, och ej, som han sjelf uppgifvit, endast gjort några få stycken. Ransakningeh uppsköts till nästkommande måndag för vidare upplysningars vinnande. 5edeltryckaren herr. C. AA. Nyman, hvilken under dagens förhör var närvarande, för att upplysningsvis höras om sättet för sedlars fabrikation, anmodades att nämnde dag åter infinna sig. Edgånmg. Genom för någon tid sedan af rådhusrättens tredje afdelning meddeladt beslut hade domstolen, uti ett derstädes anhängiggjordt mål mellan hustru Margareta Katarina Pettersson, kärande, samt poliskommissarien J. KE. Norrlin, svarande, angående olaga häktning m. m., på grund af kalkmätare-hustrun Johanna Sandbergs vittnesmål, ålagt begge parterna att, om de kunde, genom hvar sin ed värja sig från att hafva oqvädat hvarandra: hvarjemte edgångsdagen utsattes till i går. Då af sådan anled ning målet påropades, inställde sig så väl hustru Pettersson som kommissarien Norrlin, hvilk: gingo den dem föreskrifna eden. Utslag i må let afkunnas om 14 dagar. (D. A.) Dom är afkunnad af Göta artilleri-regemen tes krigsrätt i målet mot 2:a konstapeln Lö som en dazg i sistlidna oktober månad tilldelad

14 januari 1868, sida 2

Thumbnail