BENEN ERA och med honom språkade hon med ett barns naiva nyfikenhet. Han hade en kamrat, som turade om med honom i att göra vakt. Ilon blef också upplyst om att han var familj-far, och att hans aflöning var alldeles otillräcklig, så att han icke kunde föda sin hustru och sina trenne barn. Då den unga qvinnan erhöll denna underrättelse, lade hon två guldmynt i hans hand. Följande dagen skickade hon kläder till de halfnakna barner och lät säga åt hans hustru, att hon icke skulle vara rädd för att infinna sig på slottet hvar gång hon hade behof af nåonting. Kustvakten fattade naturligtvis den största tillgifvenhet och vördnad för den unga baronessan och han ansåg sig för den lyckligaste bland menniskor, då hon täcktes komma ned till honom på klippan och språka med honom, Den hederlige mannen, som, ehuru obildad, icke saknade iakttagelseförmåga och framförallt hade en varm känsla, gissade att denna qvinna, oaktadt sin rikedom och höga samhällsställning, icke var lycklig. Han anade att hon i sitt hjerta gömde en djup, obotlig sorg, och ofta frågade han sig sjelf, huru han skulle kunna Å lindra hennes hemliga lidande. En afton var Martin — så hette han — på sin post, han stod som vanligt och spejade öfver hafvet. Man nalkades då slutet af november månad. Luften var mulen och kylig; och hafvet, som afspeglade himmelen, hade antagit denna mörka grönaktiga färg, vid hvars anblick sinnet nedslås. En våldsam nordvestlig vind blåste och vräkte höga vågor mot stranden, derigenom åstadkommande ett doft brus. Plötsligen spratt vaktkarlen till. Fastän skymningen redan inträdt, varseblef han en båt som