FÖ Renner från det ställe, der fiskaren stod, och sade med låg stämma: — Hvem rår om detta slott, som ligger på höjden af klippan? — Herr generalen baron de Ruvigny. — Är han bemma? — Nej; han är för närvarande i Paris. — Än... baronessan? frågade officeren med darrande röst. — Hon är här på Ruvigny. — Känner ni henne? — Om jag känner henne! utbrast kustvakten rörd. Ack, ja visst! Den ädla damen är min och mina barns välgörarinna. — Nåväl! återtog officern, det är nu fråga om att ni skall göra oss en stor tjenst, mig och... kenne. — Henne? Ack, om så är, tala, min herre! — Ni skall lemna heuno detta bref, — När. — I qväll. — Nu straxt? — Ja, och åt henne egenhändigt, så att ingen ser det... — Det skall ske, herr officer. Den okände sökte, på samma gång han lemnade brefvet, sticka en börs i handen på kustvakten, men denne ville icke mottaga densamma. — Nej, nej, sade han, behåll era pengar, herr officer. Jag står redan i alltför stor tacksamhetsskuld hos baronessan ...s. Den okände tillade: . — Kom snart tillbaka; jag väntar er här. Martin klättrade tillbaka upp på klippan. , (Forts.) —————