Dagens Nyheter – 13 januari 1868, sida 3

begåfvo sig tillbaka hem igenom parken. Martha var ett rof för en våldsam själsrörelse, Camilla led derföre att Martha led. Baron de Chastenay väntade sina dötträr i en liten salong, belägen i byggnadens bottenvåning. Baronen var en man af omkring sjuttio år; ett majestätiskt hvitt hår prydde hans hufvud. Han hade ett på en gång mildt och krigiskt utseende, och han ingaf vid första anblicken en vördnadsfull tillgifvenhet. Herr de Chastenay hade just slutat läsningen af de tidningar som nyss ankommit med posten, då hans. båda döttrar inträdde i den. lilla salongen. Ännu hade han bredvid sig på bordet det bref, som åtföljt tidningarne från Coulanges. — Mitt barn, sade han, i det hän kysste Martha på pannan. I dag är det du som skall hafva företrädet framför din syster. Kom -och sätt dig här tätt invid mig... i den här ländstolen. Medan baronen talade så, smålog han åt Camilla och tycktes derigenom vilja vederlägga sina egna ord. , Martha satte sig, och gubben fattade hennes hand. — Som du vet, min dotter, sade han, i det han fästade en öm blick på henne, har du nu fyllt aderton år. — Ja — än sedan, min far? frågade Martha, i det hon spratt till. — Du vet också, att hvarken du eller din syster kunna evigt förblifva ogifta. En rodnad öfverfor hastigt Marthas anlete. — Men, fortfor gubben, jag liknar på sätt och vis en girigbuk; ty om jag nödgas göra mig af med mina skatter, vill jag åtminstone, så vidt möjligt, laga att jag icke förlorar allt hvad jag har kärt på en gång.