Dagens Nyheter – 13 januari 1868, sida 3

Martha lyssnade med sänkta ögon. — När man har tvänne perlor sådana som ni äro, mina barn, fortfor den gamle leende, sifter man icke bort dem på samma dag; också ämnar jag behålla min lilla Camilla, sedan du lemnat mig, kära flicka. — Det är således nödvändigt att jag lemnar er, min far? frågade Martha darrande. — Ja, svarade baronen, din blifvande make kommer hit i afton. — Min make? : — Ja, han är min vän generalen baron de Ruvigny, hvilkens familj i ålla tider stått i ett intimt förhållande till vår. Martha bleknade. Baronen misstog sig om beskaffenheten af-hennes rörelse. — Gå nu in i ditt rum, sade han till henne. Jäg vet mycket väl att man icke underrättar en ung flicka om hennes nära förestående giftermål, utan att hon blir upprörd, orolig, förvirrad, hon behöfver tid till att tänka pården vigtiga saken. För öfrigt, mitt barn, kan du trösta dig med att jag icke vill tvinga dig att antaga generalens anbud, ifallhan ej behagar dig. Martha lemnade rummet i högsta grad uppskakad; hon trodde sjelf att hon skulle dö. Hon hade tillbragt den föregående sommaren i Blaisois hos en syster till-sin far, och: från denna sejour daterade sig hennes hjertas hemlighet.