Det förljudes att riksdagens andra kammare skall blifva öfverraskad nästk. torsdag med anblicken af en ny talman. — Visserligen antydde biskop Sundberg förtroligt vid slutet af förra riksdagen, att han icke ämnade åter intaga talmansstolen, men de fleste af kammarens ledamöter torde icke ha föreställt sig att hr biskopen haft allvar med sitt yttrande i denna riktning. Det säges likväl vara afgjordt att hr biskopen icke återtager klubban, utan heldre sätter sig på ledamotsbänken, derifrån han är i tillfälle att med sin ganska betydande talang understödja de svaga konservativa elementer som finnas i andra kammaren samt att emellanåt gifva ett hjertligt handtag åt SJandtmannarartiet,när detta finner för godt att uppträda i strid mot det liberala partiet. Efter hvad ryktet vill veta, har talmansklubban varit artigt erbjuden vice talmannen kapten Mannerskantz, men han skall hafva undanbedt sig detta lilla instrument, som, likt värjan, kräfver en lätt och snabb hand. Det skall likaledes ha varit fråga dels om bondeståndets förre talman, herr Nils Larson i Tullus, dels — mirabile dictu! — om hr David von Schulzenheim till den ifrågavarande hedersplatsen; men om den varit erbjuden åt den sistnämnde, kan han icke hafva undgått att afsäga sig den. Man mottager icke sådane hedersbevisningar af en minister, som man icke har någonting emot att ju förr desto heldre efterträda. Det omtalas att, derest biskop Sundberg icke åter blir talman, denna värdighet nu skulle vara ämnad åt brukspatronen C. G.