Dagens Nyheter – 11 januari 1868, sida 2

om vår inhemska industri -— fordem lik en drifhusplanta, i de flesta fall uppammad under skyddet af införseiförbud eller höga tullar — skulle, omplanterad på fri och öppen jord samt utsatt för den friare täflans friska vindar, kunna ega bestånd och lemna dess idkare en skälig vinst samt derigenom bidraga till kapitalbildandet — det är: välmågan i landet. Kasta vi en blick på vår stads hufvudindustri, klädesoch korderojfabrikationen, måste vi med sann tillfredsställelse hylla den meningen, att densamma, i den mån skyddet förminskats, utvecklats i förvånande grad. Inseende nyttan och styrkan af associationen, hafva våra fabrikanter till största delen förenat sina fabriker uti aktiebolag eller på annat sätt utvidgat desamma, och, tack vare sednare tiders förbättrade undervisningsanstalter, äro dessa fabriker ledda af tekniskt bildade män samt befolkade med flitiga och upplysta arbetare. De goda frukterna häraf hafva ej heller dröjt att visa sig, i det att de svenska fabrikaterna ej allenast kunnat uthärda täflan i pris med de utländska, utan, hvad bättre är, Norrköpings kläden och korderojer hafva tillvunnit sig allmänhetens fulla förtroende för deras godhet och soliditet; och att de äfven uppskattats af utländningen, derom vittna de belöningar, hvilka å verldsexpositionerna blifvit dem tilldelade — med ett ord: den friare tullagstiftningen har höjt denna vår stads hufvudindustri, den har skapat energiska fabrikanter, skickliga arbetare och beredt den större allmänheten tillfälle att till billiga priser kunna förse sig med goda beklädnadsförnödenheter af inhemsk tillverkning.