Dagens Nyheter – 11 januari 1868, sida 1

DET HEMLIGA FÖRBUNDET AF VICOMTE PONSON DU TERBAIL. (Forts, fr. föreg. n:r). Hon störtade till dörren och skakade den häftigt. I detsamma öppnades den, och Giacomo visade sig, sägande med sträf röst: — Kapten har befallt mig att skjuta er för pannan, om ni gör minsta försök att undkomma. Härefter läste hau åter igen dörren. — Kan det vara möjligt att jag så misstagit mig om denne man! Han har ett hjerta af sten. Hon sjönk ned på stolen och vred sina små händer i förtviflan. Under den återstående delen af natten kunde Leona icke få en blund i sina ögon. På hennes öfverretade tillstånd följde en fullkomlig förslappning; hon afsvimmade. När hon återfick medvetandet, hördes i den angränsande salen bullret af steg och röster, hvaribland Gontrans tydligen urskiljdes. Leona släpade sig till dörren och lyssnade med spänd nyfikenhet. — Kapten, sade en röst, dessa italienare äro fega stackare. .— Jag vet det, svaradej Gontran; och den största haren bland alla var deras f. d. anförare Giuseppe. — De duga på sin höjd till att ligga gömda bländ buskarne och skjuta på uppskrämda kuskar och betjenter, men om den anfallne sätter sig till motvärn, så fly de. Om jag ej haft med mig de tre tyskarne och de två fransmännen, som följt oss hit från Paris, skulle de rika engelsmännen ha undkommit oss. — Berätta hur det gick till? sade Gontran. — Leona lyssnade med största oro. — Engelsmännen voro tre — tre raska gentlemän, som jemte sina två betjenter hårdnac