Åarntdrbatrtest DET HEMLIGA FÖRBUNDET AF VICOMTE PONSON DU TERRAIL. (Forts. fr. föreg. n:r). Denna besynnerliga qvinna, som hyste en så djup afsky för allt hvad svaga män heter, erfor oupphörligen ett behof, af att beherrskas af en miktigare vilja. Då Gontran låg på knä och uttalade sitt hjertas varma känslor, kunde hon icke älska honom; men när han blifvit en grym och vild röfvarehöfding, som behandlade henne med stolthet och öfvermod, då steg han genast i hennes aktning, då kunde hon icke låta bli att beundra honom. Han befallde, och det var för henne en riktig njutning att lyda. Hon satte sig upp i vagnen, och Gontran tog en häst från en bland lakejerna samt placerade sig på ena sidan om åkdonet, under det att Giacomo följde hans exempel och tog plats bredvid den motsatta vagnsdörren. — Kör! ropade markisen till kusken. Denne och den öfriga betjeningen visste mycket väl att man icke bör göra stråtröfvare motstånd. Också visade de sig högst villiga att lyda. Vagnen sattes i gång, och det bar af i vild fart. De bland betjenterna, som måst stanna qvar i anseende dertill att flera hästar blifvit dödade, höllos fångna af de öfriga stråtröfrarne, som skyndade sig att kasta sin f. d. anförares lik i en djup grop. — Min fru, sade Gontran, sedan han några minuter ridit bredvid vagnen utan att säga något, ni bar verkligen tur. Leona spratt till och såg på honom. — Om grefve Pepe hade varit tapper och inlåtit sig i en ärlig tvekamp med mig, skulle det lätt ha kunnat hända att han dödat mig, och i sådan händelse...