från den kasern, som är belägen vid Chateau d Eau-platsen, förfördelade folket. Detta blef häraf så uppretadt, att det våldförde sig å underofficeren. Denne synes ha tagit sin tillflykt till kasernen, hvarpå folket började bombardera denna med stenar, under upproriska rop och afsjungande affrihetshymnen Marseljäsen, hvars toner säkerligen icke sedan statskuppen 1851 ljudat på något offentligt ställe i Paris. Trupper ryckte då ut ur kasernen och skingrade massan med bajonettanfall. Det är högeligen betecknande för stämningen hos kejsar Napoleon, att han lärer förbjudit telegrafverket att expediera någon underrättelse om detta utbrott af folkets missnöje och mod, så att notisen icke kunnat annat än medelst bref lemnas till tyska tidningar. Måhända kommer detta uppträde icke att genast få någon allvarsam fortsättning; men det ena med det andra ger en viss bekräftelse åt den förmodan vi förl. sommar hörde uttryckas af flere personer i Paris — och bland dem statstjenstemän — att det innan lång tid förestår en revolution der. Huruvida en sådan skulle kunna lyckas, då i eller vid Paris ligga 40,000 man trupper, är en annan fråga.