Dagens Nyheter – 9 januari 1868, sida 3

Charad. På den tysta kyrkogården Vid den enkla gråstensvården Stum en liien flieta satt; Endast några suckar röjde, Att mitt första ännu dröjde, Der dess hjerta slog så matt. Aftonstunden var mitt andra, Dock beställsam syntes vandra Någon menska der och hvar; Men allena satt den lilla, Och den tår, som man såg trilla På dess kind, mitt tredje var. Då fick hon en stämma höra Sakta hviska i sitt öra: sArma flicka! Gråt ej så, Ty mitt hela dock ej väcker Den, som grafvens mull betäcker, Ej de vänner, från oss gå. Nog skall du föräldrar finna: Se dit upp, der stjernor brinna! Der den bäste Fadren bor; Han skall dig din näring gifva, Och på jorden jag vill blifva Din väninna och din mor. Då mitt hela tycks sig stilla: Med en glädjeblick den lilla På den ådla qvinnan ser; Hedan till det blåa, höga Höjes tacksamt hennes öga, Och hon unter tårar ler. Uttydning i Af 920.