Dagens Nyheter – 9 januari 1868, sida 3

Leona uppgaf ett rop. — Gontran! sade hon. Giuseppe bleknade och mumlade med en af förskräckelsenästan qväfd röst. — Markisen! — Se, nu ha vi ombytt roller, herr grefve Pepe, utbrast Gontran de Lacy i hånfull ton. Vu. Gontran de Lacy, ty det var verkligen han, rigtade sin pistol mot f. d. banditens panna och sade till honom: — Om du gör en rörelse, dödar jag dig ögonblickligen. Hör mig! Giuseppe, som så ofta satt sitt lif på spel för att vinna några få francs, hade blifvit feg i samma mån han kommit i besittning af rikedom. Hans hår reste sig och han darrade i alla leder af fruktan. k — Jag var rik, fortfor Gontran, och jag älskade dennaxqvinna. Med en åtbörd af förakt pekade han på Leona, hvilken derigenom ännu mera uppskakades. — Denna qvinna älskade dig, dig, eländige röfvare, och du var i komplott med henne, då du stal min förmögenhet. Nu har jag velat i min tur göra mig älskad af henne, och derföre har jag blifvit bandit. Ja, grefve Pepe, du var mördare och tjuf, och nu uppträder du såsom hederlig karl; med mig är förhållandet alldeles motsatt. Jag har svurit att med användande af samma medel som dem du begagnade återtaga mina penningar och den qvinna jag älskade. Jag har samlat de män af hvilka ditt band bestod, jag har satt mig i spetsen för detsamma och med acklamation blifvit vald till dess anförare, emedan jag var tapper. Jag är i dag kapten Gontran och icke mera markisen de Lacy, likasom du är grefven af Pulcinella och icke längre kapten Giuseppe.