Dagens Nyheter – 8 januari 1868, sida 3

erhållit 6 månaders tjenstledighet utan åtnjutande af lönen, hvarefter han afreste med hela sin familj, bestående af hustrun, Therese Zöhrer, 31 år gammal, Gustaf, åtta, Ferdinanda, två år och Otto, endast fyra månader gammal. Dessutom medföljde tvenne tjensteflickor. Under vistelsen i Prag säges Zöhrer hafva gjort betydliga inköp af juveler och att hafva gjort sig underrättad om egendomar, byggnadstomter och palatser, hvilka voro till salu, och han fick derjemte mottaga otaliga tillbud om råd och hjelp, lyckönskningar och vänskapsbetygelser från folk af alla klasser och stånd. Fortsättande sin resa till England, ankom han till Wien, der han tog in på hotellet Gyldene korset och bebodde tvenne rum, hvilka stodo i förbindelse med hvarandra genom en tapetdörr. I det ena af dessa rum sofvo de båda tjensteflickorna, af hvilka den ena hade Ferdinanda i bädden hos sig och den andra den lilla Otto. I det andra rummet sofvo Zöhrer och hans hustru, och det äldsta barnet Gustaf låg i en liten bädd, helt nära föräldrarnes. Hela familjen tycktes befinna sig vid bästa helsa och lynne och Zöhrer visade en passionerad ömhet för sin hustru och sina barn. På måndagsaftonen gick familjen i vanlig tid till hvila. Mellan klockan tre och fyra andra morgonen väcktes tjensteflickorna af skrik i rummet bredvid deras; den ena af dem sprang hastigt upp ur sängen, öppnade dörren till husbondefolkets rum och erhöll i samma ögonblick tvenne häftiga slag af en mankill, ett i hufvudet och ett på bröstet. Ropande på hjelp sprang hon ut i korridoren, följd af amman, som äfven rusat upp och instämdo i kamratens nödrop: Straxt efteråt hördes af personerna i de närliggande rummen ljugcet af flere skott. Trenne af hotellets qvinliga betjening kommo tillstädes med tända ljus. Då dörren till familjens rum öppnades, gåtvo qvinnorna till ett anskri, tappade Jjusen och rusade utför trapporna, lemnande allt i ett fullkomligt mörker. En i hotellet boende läkare, som äfven utkommit, trefvade sig utför trapporna och lyckades att anträffa värden, som följde honom tillbaka till rummet, der det första föremål, som mötte deras blickar, var den lilla Ferdinandas kropp, liggandei en stor blodpöl och skjuten genom hufvudet. Straxt bredvid låg dibarnet Otto, som ännu andades, äfven skjuter genom hufvudet. Vid inträdet i det andra rummet låg i en ännu större blodpöl vid sidan af sängen fru Zöhrer med krossad hufvudskål; bredvid henne låg en sexpipig revolver. I ett hörn åf samma rum fann man slutligen äfven liket af Zöhrer sjelf, skjuten genom pannan och bröstet. Man började genast söka efter den äldsta gossen, som också snart, mållös och nästan död af skräck, fanns dold under sängen. Äfven detta barn hade fått tvenne sår, ett i nacken (svårt) och ettihufvudet (farligt); hufvudskålen var spräckt. Han var af förskräckelsen alldeles förlamad, men sedan han något återhemtat sig berättade han för de närvarande att fadren först hade aflossat pistolen mot honom, hvarvid kulan träffat nacken, och sedan slagit honom i hufvudet med mankillen; vidare att han hade omfattat fadrens knän och bedt om förskoning och att medvetandet då hade öfvergifvit honom. Tjensteflickan, som lider af en svår kontusion i hufvudet (Zöhrers slag hade varit ytterst våldsamt) äfvensom de tvenne döende barnen affördes till ett lasarett. Man tror allmänt att Zöhrer var vansinnig då han begick detta ohyggliga brott. Han tyckes någon tid hatva lidit af den inbillningeu att jesuiterna förföljt honom för att beröfva honom hans nyss ärfda förmögenhet. andra sidan drages i tvifvelsmål, huruvida arfvet, upphofvet till desså fasaväckande brott, någonsin förefunnits annat än i den olycklige mördarens och sjelfmördarens egen rubbade hjerna.