— Hvarthän, om jag får fråga? — Till. den ort, der Leona uppehåller sig. VI. Neapels invånare vaknade en dag vid ljudet af lazaroners sånger och det glada.stojet af en talrik folkmassa, som trängdes. kring en kyrka. Det märktes lätt, att denna. mängd sysslolösa människor samlats, för att bevittna ett mer eller mindre ovanligt skådespel. ; En mycket förnäm herre, grefve Giuseppe della Pulcinella firade sitt bröllop. Grefven hade för en månad sedan; uppträdt i det vackra Neapel, hvars förnämsta lejon han nu var. Alla menniskor talade om honom och det äfventyrliga lif han. fört. Såsom vanligt blefvo historierna, i den mån de spriddes från man till man, alltmera vidunderliga, så att grefven slutligen utmålades såsom en hjelte af första rangen. Han tillhörde en gammal adlig familj, som var ruinerad och känd-för sin stolthet, hvilken, hvad honom vidkommer, var orsaken till att han icke kunde beqväma sig till arbete, hvarigenom i hans tanke endast simpelt folk förvärfvade sitt uppehälle. Han hade varit lazaron och poet, och konungen kallade honom kusin. En afton -hade han blifvit öfverraskad under en balkong af en svartsjuk äkta man, och: denna otur hade haft till följd att han dödat den äkta männen. Härigenom hade. han blifvit utsatt för den kungliga. qolisens förföljelser och nödgats fly från sitt fädernesland. Under tio år hade han sedan varit borta, och hvad han derunder gjort, visste ingen, men alla hade de mest förvånande berättelser att förtälja om grefvyen-läzaronens öden. Enligt somligas utsago, hade han varit bandit, dDiförare för. ed vila, och. var ingen annan än Banditen Giuseppe, öm öv 1E