Dagens Nyheter – 8 januari 1868, sida 1

nade sig, den ene efter den andre, så att snart endast öfversten och Gontran funnos qvar irummet. Den förre tog åter på sig sin domino, under det att den sednare stod slagen af häpnad öfver allt hvad han sett och hört. — Jag drömmer, mumlade han. — Nej, sade öfversten, ni drömmer icke, tvärtom har ni nu blifvit uppväckt, markis. Gontran förde handen till sin panna. oo Jag har svurit, sade han till sig sjelf, under. det en rysning genomlopp hans varelse; jag tillhör icke mera mig sjelf. i — Leona skall tillhöra er, svarade öfversten. Vid detta namn framsköt en blixt ur Gontrans öga. : — Ni har rätt, sade han, Leona till hvad pris som helst, Leona eller döden! Öfversten förblef lugn och kall. i — Men, återtog markisen. i det han tästade på hönom e:r skarp blick, om ni bedroge mig, öfverste... 0 Hvad menar ni? frågade denne med köld. — Om ni icke skulle kunna hålla era löften... — Jag skall hålla dem, EM ändock. 7; KRCEBSRR sade AE TG -E Markis, sade öfversten, om jag tvärtemot all samiolikbet skulle misslyckas i-mina åtgärder till er förmån, skall det stå er öppet att skilja er ifrån förbundet. Men denna rättighet är icke mycket värd. — Hvarför det? Och Gontran darrade ofrivilligt, — Jo, svarade öfversten; ty om vi icke återgifvå er Leona, skall ni dö åf sorg. — Jag tror det, mumlade markisen. — Vill nl lyda mitt råd, återtog öfversten, så går ni pu hem och lägger er. . -Men jag är icke trött ännu, — Nå så rusta er. då i stället till afresan; ty tidigt i mörgon bittida fara vi bort, ni ock jag.