Dagens Nyheter – 7 januari 1868, sida 2

Jag var öfversto år 1815. När restaurationen inträfrade, fann jag mig föranlåten att återgå till det privata lifvet. : Under femton år har jag varit betänkt på att bilda ett förbund mellan starka män, ett sådant der nemligt, fruktansvärdt förbund, hvars makt ingen kan motstå, en domstol, hvilkens ledamö gr sjelfva stifta de lagar, hvarefter de döma -Föreningens medlemmar skola kämpa, lvär i sin mån, för befordrande af en hemlighetsfull sak, och hvarje enskild medlems intresso skall vara allas och .befrämjas af alla, likasom å andra sidan allas gemensamma intresse skall vara hvar och en enskilds... En poet har diktat en fabel, hvari han framställt, huru litt det är att bryta sönder en knippa trästörar, om man tager en och en stör i sender, under det att de tillsammans förmå motstå de största ansträngningar. En romanförfattare har skrifvit en sällsam berättelse, kallad De trettio, som jag tänkt öfverflytta från fantasiens till verklighetens område... Mina herrar, jag vill bilda ett svärdets och kärlekens frimureri. En qvinnas förförande är ofta begynnelsen till ett stort drama inom det enskilda lifvet; om man på hederligt sätt dödar en person i duell, undanrödjer man ofta ett hinder, som stått i vägen för många menniskors lugn och lycka... i 7 Jag skulle kunna mycket tydligare förklara mina plawer för er, tillade öfversten; men för närvarand tjenar det ingenting till: Förbundet existirar icke ännu; pi känna hvarandra ej, och dt står er fritt att antaga eller förkasta mit förslag. Emellertid torde hvar och en af erjveta hvilken fara han löper. Mångårig fästnjag väntar en, vanära en annan. Den tredje hal all anledning antaga att-han skal bli arkebjserad, den fjerde skall icke kunna betala 4 spelskulder. Och den femte stt