f i söker sin flydda själ. hennes kärlek? ken vanhederlig åtgärd denne man väl skulle komma att föreslå honom, och, redbar som han var, ertor han en viss afsky... Men Leonas bild framställde sig alltid i sådana ögonblick, för hans själ, och han böjde ned sitt hufvud, mumlande: I — Jag tror att jag vore i stånd att blifva tjuf och mördare, om jag derigenom kunde göra henne kär uti mig. Den dag, då Gontrans efterlängtade möte skulle ega rum, erhöll han på morgonen ett så lydande bref: fOm markis de Lacy ännu icke är återställd till helsan, om han ämnar söka ett kraftigt botemedel: på operabalen, må han taga på sig en mask och en domino samt fästa å venstra axeln ett grönt band. Skrifvelsen var icke undertecknad. — Jag skall gå dit, tänkte de Gontran. Jag vill blifva älskad af Leona. Och han gick verkligen på balen, denne man som hade döden i sitt hjerta, och under några minuter irrade han omkring i foyern, man skulle nästan kunna säga såsom en kropp hvilken Klockan half ett på natten klappade någon på hans axel. Han vände sig om och blef varse en domino, hvilkens ögon glimmade som glödande kol genom hålen i masken, — Nåväl? sade dominon. Gontran igenkände öfverstens röst. — Lider ni fortfarande? — Ja, såsom vore jag en fördömd. — Hvad skulle ni vilja gifva för att vinna — Allt, till och med min själ. — Betänk era ord; det är mycket ni bjuder... Gontran ryste ofrivilligt.