Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 3

Med fyra män, sådana som ni är, skulle jag kunna eröfra verlden. Se der allt hvad jag kan säga er för närvarande. Vi träffas åtta dagar om söndag! Och den sällsammemannen gick sin väg, lemnande åt markisen att gissa; tänka och tycka hvad han behagade om! hans uppträdande, En vecka förflöt. Hvad Gontran de Lacy led under denna vecka, låter icke beskrifva sig. Öfversten hade sagt sanning: lastens dragningskraft är starkare än dygdens. Den kärlek, som Leona, den oblyga glädjeflickan, banditen Giuseppes älskarinna, ingaf, var oöfvervinnelig. Gontran lemnade icke på åtta dagar sin bostad vid Port-Mahon-gatan. Hån grät så ofta han fick se ett föremål, som tillhört, henne, han språkade om henne med Manon, hvilken han gjort till sin förtrogna, och ibland hängaf han sig åt de ljufvaste förhoppningar. Öfverstens sista ord framstodo oupphörligen för hans minne, och under de mörka nätterna tyckte han sig läsa dem, skrifna med eldbokstäfver i taket ofvanför sängen. Denne man hade ett medel till att betvinga Leonas hjerta, och han erbjöd sig att begagna detsamma till Gontrans förmån. Under dessa åtta dagar sväfvade den unge mannen mellan hopp och fruktan. Ibland var han förtviflad och ville döda sig; men han tvekade, emedan han önskade återse henne. Han svor att sarga Giuseppes kropp med sin förgiftade dolk, och derefter tillstod han för sig sjelf att han skulle skona den nedrige skurken, ifall Loona vackert bad honom derom. Vidare må tilläggas att markisen nära nog räknade de timmar, som förflöto under afvaktan på det märkvärdiga möte, han skulle hafva med öfversten. Ibland frågade han sig, hyvil