Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 3

— 0, demon! mumlade markisen, du fröstar mig. — Nu, fortfor översten, svär att ni, om-ni icke antager mina vilkor, skall skjuta er för pannan, när ni återkommer hem. Jag vill ej att någon lefvande varelse skall ega min hemlighet, utan att vara min medbrottsling. — Jag svär det vid min adelsmannaära, genmälde Gontran. , — Det är bra. Följ mig. Öfversten lemnade operahuset, åtföld af Gontran. Under vägen utbytte han ett hemlighetsfullt tecken med fyra eller fem dominos, som han passerade. i Då de kommit ut på gatan bad han marki sen taga plats i en liten heltäckt vagn, och satte sig sjelf bredvid honom. kdonet sattes i gång och stannade efter förloppet af ungefär tio minuter, fversten öppnade vagnsdörren, och Gontran fann att de voro på en liten smal gata, dyster och mörk, i likhet med en hel mängd an gränder i närheten af Palais Royal Dem der af Paris såg helt annorlunda ut på adertonhundratrettio-talet än nu för tidem — fs Markisen steg ur vagnen och befann sig framför en port, hvarigenom man kom in: lång, mörk gång, i ändan af hvilken en lampa spred ett svagt, fämtande sken. — Kom, sade öfversten, Gontran följde honom och gick uppför en trång, förfallen trappa. Derefter upplät hans ledsagare en dörr, och de inträdde båda i en liten salong, SOM var ganska Vackert dekorerad, och upplyst af tvänne lampor. Tjocka rullgardiner voro nedfända för fönstren och hindrade helt och hållet ljuset att 2 öns)