Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 2

— Min herre, fortfor öfversten, jag har upphört att tjenstgöra som militär. Ni har aldrig sett mig förr, men jag känner er sedan lång tid tillbaka. Ett hemligt förhållande, som jag icke kan anförtro er, gör att ni intresserar mig på det högsta. Jag har redan tillbragt åtta dagar vid er sjukbädd. — Åtta dagar? utropade Gontran. — Ja, min herre, ni har legat till sängs i åtta dagar och under denna tid har ni alltid yrat, så ofta ni varit vaken. — Ack! min Gud! mumlade Gontran. Jag har således icke drömt? — Nej, min herre. — Ece0oua... —Leona har afrest med sin förste älskare, banditen Giuseppe. Inom en månad skall hon i vara hans hustru. Gontran uppgaf ett rop. Öfversten fattade hans hand och tryckte den. — Min herre, forttor han, jag har sagt er, att jag intresserar mig för er. Hvarför? Ni skall sedan få veta det. Berätta mig icke er historia; jag känner den bättre än ni sjelf. — Bättre än jag sjelf! — Ja, utan tvifvel. — Men, min herre... — Beviset derpå är att jag nu, om ni så beuovar, kan säga er, hvem och hvad Leona var, samt beskrifva er sammanlefnad med henne. — Ni är då djn sjelf! — Nej, jag är öfverste Leon, en menniska af kött och biod. — Jaså, ni är en spåman. — Hör mig sjelf, och döm. Den nyfikenhet, som bemäktigade sig Gontran de Lacy, var så stor att han icke kunde låta bli att afhöra öfverstens berättelse, ehuru han helst skulle ha velat afvisa denne; ty han fann . hans uppträdande närgånget.